Älvsjö står för inför stora utmaningar

Jag saknar en långsiktig plan över hur Älvsjö skall utvecklas. Idag bara blir det på något sätt. Hus köps runt Älvsjö Station, som sedan rivs, och på så sätt växer ett nytt Älvsjö fram.

Vi måste bevara våra skogar, både Älvsjö och Solbergaskogen måste för att skyddas få status som naturreservat.

Älvsjövägen har nu i 30 år varit ett gissel, och bättre blir det inte. Den måste prioriteras när vi får in pengar från biltullen och på sikt grävas ned.

Den förtätning och den mycket märkliga påbyggnad av hus (det ser ut som det gör för att man håller sig inom det regelverk som pratar vinklar hit och dit) som äger rum måste få ett slut. När vi förnyar måste det ske med stor försiktighet.

Fler måste kunna få jobba i Älvsjö. Vi har en mycket stor utpendling varje dag. Älvsjös företagare och det lokala föreningslivet behöver stöd och uppmuntran.

Älvsjös barn och ungdomar skall inte behöva åka över halva stan för att få röra på sig. Vi behöver en multihall i Älvsjö. – Varför inte i Ericssons gamla hall?

Vi behöver fler och framför allt billiga bostäder för ungdomar och studerande.

Det är viktigt att alla skall kunna känna sig trygga. Den lokala polisstation som genom folkpartiets försorg tillkommit i Älvsjö är en god början.

Egenmakten inom vården måste öka, vårdvalet har, tvärsemot vad oppositionen säger, blivit en succé. 90 % har valt en husläkare.

Jag vill satsa på cykling, rejäla cykelvägar. Det ger kortare bilköer, och på sikt kortare vårdköer.

Äldre och barnfamiljer ska kunna få hembesök från husläkarmottagningen när så behövs.

Vården är idag inte jämlik. Det glömda Sverige finns tyvärr fortfarande. Vi måste satsa mer på de psykiskt sköra.

Stan består av en massa öar. Därför är det märkligt att vi fortfarande inte har någon större kollektivtrafik på vattnet där SL-kort gäller.