Jag hade stora förväntningar
när jag började läsa Andrev Waldens romandebut ”Jävla Karlar”. Goda recensioner
och Augustpriset för årets bästa skönlitterära bok.
Bokens berättelse presenteras
i inledningen av boken. ”En gång hade jag sju pappor på sju år. Det här är
berättelsen om de åren.” Papporna går under täcknamnen Växtmagikern,
Konstnären, Tjuven, Prästen, Mördaren, Kanotisten och Indianen. De får varsitt
kapitel.
Vi följer en pojke vars mamma väljer
den ena mannen efter den andra som behandlar henne illa. Samtidigt är det en barndomsskildring
från 1980-talet över en sårbar pojke som är rädd och råkar illa ut, men vi livas upp av skrönor som är i det närmaste oändliga. Vad jag närmast tänker på är Mikael Niemis
”Populärmusik från Vittula”.
Kanske de höga förväntningarna
gjorde att jag blev besviken. Säkerligen lär boken bli film och julkalender.
Men Augustpriset?
#Hommerbergbooks
