Weimarförfattningen
var en demokratisk grundlag som eftersträvade en rättsstat, flerpartisystem och
medborgerliga fri- och rättigheter. För att förstå Hitlers väg till makten
krävs en förståelse för det tyska förflutna; antisemitism, Versaillesfreden,
politiskt våld och splittringen inom arbetarrörelsen.
Men
detta räcker inte för att förklara skeendet. Det krävs också en granskning av
de konkreta besluten och handlingarna från President Paul von Hindenburg och
hans närmaste krets. Presidenten hade enligt Weimarförfattningen makten att
utse rikskansler. Efter att först ha motsatt sig Hitler, gav han till slut
efter för påtryckningar från konservativa rådgivare som Franz von Papen. Nazisterna
fick aldrig någon riksdagsmajoritet i fria val. I valet 1932 fick de som mest
en tredjedel av rösterna, men genom konservativt stöd och politiskt spel där
man trodde sig kunna kontrollera Hitler utses till han till rikskansler. Den
avgörande förändringen kom 1930 när Hindenburg vägrade stödja en
socialdemokratisk majoritetsregering och istället påbörjade en rad utnämningar
av minoritetskanslerer, vilket underminerade parlamentarismen och öppnade vägen
för diktatur.
Boken skildrar det dagliga politiska spelet, men beskriver även dramatiska händelser som den misslyckade Ölkällarkuppen 1923. Erik Åsard visar vad som kan hända när demokratin tas för given. Hitlers avsikter var välkända, men de togs inte på allvar.
#Hommerbergbooks
