Ibland får jag frågan varför jag gick jag med i folkpartiet.
Det började när jag lyssnade på en partiledardebatt 1991, och Bengt Westerberg talade. Jag minns att han sa att även liberaler brinner för olika saker. För Bengt var den viktigaste drivkraften att skapa bättre villkor för det som vi brukar kalla det glömda Sverige; för handikappade, gamla och sjuka i långvården, barn som far illa, förföljda kvinnor, människor i operationsköer och många andra.
Och jag gillade vad jag hörde.
En politiker som brydde sig.
Lea Ypi - Förödmjukelsen
Efter att ha rest i både Tirana och Thessaloniki och där letat efter och besökt många av de minnesmärken som Lea tar upp i sin bok, och äv...
-
Att bara komma på tanken att ge sig på Långbro park, denna pärla med sin rika kulturhistoria är svår att ta in. Det finns många platser där ... -
Erik Åsard ger en i ntroduktion till Tysklands ständigt aktuella mellankrigstid. Weimarförfattningen var en demokratisk grundlag som efter... -
Nationalmuseet har nu en stor utställning av av konstnären Hanna Hirsch Pauli (1864–1940). Jag var på förhandsvisningen och blev som uppsluk...