Hallå NATO!

Hallå NATO, här kommer vi!

Har vi ett försvar värt namnet och vilket uppdrag har det? Frågorna har haglat den sista tiden. Hittills har alla duckat, tills igår då man på Svenska Dagbladets debattsida kunde läsa att ”Politikerna måste bli tydligare med vad ­försvaret ska kunna lösa för uppgifter” Isabella Jernbeck och Rolf K ­Nilsson, moderata ledamöter i riksdagens försvarsutskott kom att bli de första att träda fram och faktiskt ha en åsikt om försvaret, moderaternas tidigare paradgren nummer ett, vilken numera kommit att reduceras till ett konto i Borgs budget. (www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1275539.svd)

Man kan skoja och raljera men läget är alltför allvarligt för det. Nu krävs det att man gör en analys av framtida hotbilder och utifrån det bestämmer försvarets framtida uppdrag. Att strunta i att betala försäkringen kan ses som en bra besparing till dess den dagen så det brinner. Vår ÖB gör som bekant en annan analys än Tolgfors och försvarsberedningen.

Folkpartiet har nu meddelat att man inte komma att kräva att Sverige skall ansluta sig till NATO. Nej, kravet behövs inte längre, då Firma Borg & Tolgfors sett till att det inter längre finns någon återvändo. Vi har inte längre resurser att vara alliansfria i händelse av krig, då vi inte längre kan hävda vårt oberoende. Slutsatsen av detta torde vara given för var och en.

Att sedan försvarsmakten måste kunna leverera en ekonomistyrning och budgetuppföljning värd namnet är naturligtvis självklart. Det märkliga i sammanhanget är att det alltid, med alls goda minne varit på det här sättet.