Vem minns Ebbe-affären?

Det har nu gått 15 år sedan förlagsredaktören och f.d. informationssekreterare vid justitiedepartementet Ebbe Carlsson avled i Aids.

1988 var han rubrikernas man då den s.k. Ebbe Carlsson-affären ledde till att den dåvarande socialdemokratiska justitieministern Anna-Greta Leijon tvingades avgå i början av juni det året. Ebbe skrev ett introduktionsbrev, viket Leijon undertecknade. I detta brev intygade hon att Ebbe agerade ”on my behalf”, och vi fick en officiell privatspanare. Om detta har Anders Isaksson skrivit om i boken Ebbe – Mannen som blev en affär.

Det är en välskriven och spännande nutidshistoria Isaksson berättar. Man får veta hur denna Ebbe, en streber, mannen som på märkliga vägar tog sig in i riksdagshuset, de hade inga vakter på den tiden, och satt utanför statsministerns rum, Palmes, och läste tidningen, så småningom kom Ebbe att bli en i gänget. Som statssekreterare för både Lidbom och Geijer är det Ebbe som skriver svaret på det uttalande som kommer att sänka journalisten Peter Bratt i Geijer-affären.

Hursomhelst så framstår agerandet hos både polisen såsom inom socialdemokratin som märkligt. Hans Holmér är länspolismästare i Stockholm och gör sig själv till chef för mordutredningen. Redan här går det snett, då det borde ha varit rikspolischefen som borde ha tagit tag i frågan. Nu fick istället Holmér köra utredningen i botten, då han från början var övertygad om att PKK, den kurdiska organisationen låg bakom. Enligt Anders Isaksson så är det Holmérs vän Ebbe Carlsson som är den som övertygar honom om att PKK ligger bakom mordet. Men även den dåvarande statsministern Ingvar Carlssons agerande borde ha synats mer. Han kom troligen ur affären med blotta förskräckelsen. Han var väl insatt i vad Ebbes gjorde, och lät honom hållas. Med all sannolikhet satte statsministern press på Leijon att skriva under brevet.

Peters Bratts bok, Med rent uppsåt avslöjar på ett brutalt sätt hur det Sörgårds-sverige många idag suktar efter i verkligheten såg ut. IB-affären och den dåvarande justitieministern Lennart Geijers bordellbesök beskriver väl den maktfullkomlighet som uppstår när gränsen mellan en stat och ett parti blir alltmer suddig. Peter Bratt hade rätt, men hur många minns idag dessa affärer? IB-affären började 1973 när Folket i Bild Kulturfront publicerade uppgifter om en hemlig svensk underrättelseverksamhet som begår allsköns olagligheter, från inbrott till åsiktsregistrering. Detta ledde till en märklig rättegång där journalisterna Guillou och Bratt hamnade i fängelse anklagade för spioneri.

Bäst nu i poden är allt av den kinesiske pianisten Lang Lang. Efter att hört och sett hans spelning i konserthuset, till minne av Alfred Nobel, Rachmaninovs andra pianokonsert var bara så fantastisk. Jag köpte genast den och några andra av hans inspelningar.