Pandemin har nu pågått i mer än ett halvår. Hur kommer den att på sikt påverka oss, och vad kommer vi ihåg av tidigare pandemier?
Spanska sjukan är i det närmaste
bortglömd, trots att den under åren 1918-20 tog mellan 50 till 100 miljoner
liv, fler än både första och andra världskrigets döda tillsammans.
Under krisens första
dagar var det regeringarna och inte den populistiska retoriken som tog hem
spelet. Man söker skydd hos de som har kunskap, kompetenta regeringar i
kontrast till den misstro mot experter som varit en del i den populistiska
retoriken. Minns presidenten som sa att det är bara som en influensa.
Coronaviruset har
uppenbarar globaliseringens mörka sida. Samtidigt har den fört oss samman, för
en tid har vi haft en gemensam värd.
Coronapandemin har fått
trenden mot avglobalisering att accelerera. Länder kommer inte att acceptera en
situation där de måste importera en livsavgörande merpart av sitt sjukvårdsmaterial
och mediciner.
Under pandemins tidiga
skede gav rädslan upphov till en nationell sammanhållning, (this is not a competition)
men det troliga är att i ett längre perspektiv kommer de sociala klyftorna att
fördjupas.
Viruset har försatt
demokratin i ett viloläge, många länder i Europa har infört någon form av
undantagstillstånd. En följd av detta är att människor kommer att avvisa auktoritära
styrelseformer. Inledningsvis gav människor sina regeringar extraordinära
befogenheter, men toleransen för detta kommer att minska när oron för ekonomin
kommer att ersätta oron för hälsa och sjukvård.
En slutsats när man läst
Ivan Krastevs bok är att det kanske kan bli så att demokratierna efter pandemin
tar tillbaka förlorad mark gentemot de s.k. starka män som kommit de senaste
åren.
