Är du osolidarisk lille vän?

Mona Sahlin tror sig nu ha hittat sin vinnarfråga inför valet 2010. Hon som en gång i tiden skulle ses som förnyaren av socialdemokratin talar numera enbart om skattehöjningar. Men även om man skulle ta alla pengar från de riktigt rika, skulle det inte räcka särskilt långt. Och man får ju faktiskt flytta från konungariket om galoscherna inte passar. Det där vet ju Mona, Thomas och alla andra, men håll med om att retoriken blir bra. Är du osolidarisk lille vän?

Att det i grund och botten är tillväxt som genererar välfärd, och hur den skall öka är något Mona & Co borde diskutera på allvar.

Att ungdomsarbetslösheten nu är uppe i ca 30 % är inte mindre än en katastrof. Varför anställer företagen inte ungdomar? Hur påverkas denna grupp av de regler som omgärdar företagen? Viktiga frågor Mona och Tomas duckar från.

Att påstå att kvalitet enbart beror på tillgången till resurser är att dumförklara väljarna. Men håll med om att retoriken är bra. Det sorgliga är att få landsting idag jobbar med att följa upp sin verksamhet. Men om man läser Socialstyrelsens "Öppna jämförelser av hälso-och sjukvårdens kvalitet och effektivitet" så blir man lite klokare. Det finns inte ett sätt att organisera vården. Hur blir du bemött? Hur många kontaktpersoner har du? Är någon överhuvudtaget ansvarig för dig om du skulle hamna i vårdsverige?

Att Sahlin i sin debattartikel (se DN debatt 090909) talar om ”ett dynamiskt småföretagande ger både jobb här och nu och förbättrar Sveriges framtida konkurrenskraft” låter ju tjusigt, men är i realiteten ett hån mot just småföretagarna. För handen på hjärtat, hur många regler ändrade hon på för att förenkla för småföretagare när hon var näringslivsminister?

Jag efterlyser en sansad debatt kring de utmaningar Sverige står inför och inte slogans.