Ibland får jag frågan varför jag gick jag med i folkpartiet.
Det började när jag lyssnade på en partiledardebatt 1991, och Bengt Westerberg talade. Jag minns att han sa att även liberaler brinner för olika saker. För Bengt var den viktigaste drivkraften att skapa bättre villkor för det som vi brukar kalla det glömda Sverige; för handikappade, gamla och sjuka i långvården, barn som far illa, förföljda kvinnor, människor i operationsköer och många andra.
Och jag gillade vad jag hörde.
En politiker som brydde sig.
Stoppa utförsäljningen av Älvsjö och Hägerstens grönområden
Att bara komma på tanken att ge sig på Långbro park, denna pärla med sin rika kulturhistoria är svår att ta in. Det finns många platser där ...
-
Beläst, berest, belevrad var något en gentleman skulle vara skrev Klas Östergren en gång i tiden. Och det har jag försökt att följa. Jag gil...
-
Pandemin har nu pågått i mer än ett halvår. Hur kommer den att på sikt påverka oss, och vad kommer vi ihåg av tidigare pandemier? Spansk... -
Den tidigare EU parlamentarikern Jasenko Selimović skildrar de nio månader han satt fast i den belägrade staden Sarajevo. Vi får följa Jase...