Ibland får jag frågan varför jag gick jag med i folkpartiet.
Det började när jag lyssnade på en partiledardebatt 1991, och Bengt Westerberg talade. Jag minns att han sa att även liberaler brinner för olika saker. För Bengt var den viktigaste drivkraften att skapa bättre villkor för det som vi brukar kalla det glömda Sverige; för handikappade, gamla och sjuka i långvården, barn som far illa, förföljda kvinnor, människor i operationsköer och många andra.
Och jag gillade vad jag hörde.
En politiker som brydde sig.
Cecilia Uddén - Allt har en smak av aska
Cecilia Uddén är sedan många år Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent som har en superkraft - att lyfta fram människors röster i konfli...
-
Beläst, berest, belevrad var något en gentleman skulle vara skrev Klas Östergren en gång i tiden. Och det har jag försökt att följa. Jag gil...
-
Erik Åsard ger en i ntroduktion till Tysklands ständigt aktuella mellankrigstid. Weimarförfattningen var en demokratisk grundlag som efter... -
Pandemin har nu pågått i mer än ett halvår. Hur kommer den att på sikt påverka oss, och vad kommer vi ihåg av tidigare pandemier? Spansk...