KOL vården i Region Stockholm

​I tisdagens regionfullmäktige (240528) diskuterades min interpellation om KOL- vården i Region Stockholm. Vi behöver sätta ljuset på det stora mörkertalet.

Regionrevisorerna har i sin rapport 7/2023 "Vården av KOL-patienter" konstaterat att vi behöver stärka uppföljningen för att säkerställa att riktlinjerna efterlevs på vårdcentralerna. Det är viktigt att ett strukturerat omhändertagande av KOL-patienter implementeras på samtliga vårdcentraler och att rapportering sker i kvalitetsregister.

Symtomen vid KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) kommer ofta smygande, därför kan det ta lång tid innan KOL-patienter får en diagnos. Skadorna på lungorna läker inte, men utvecklingen kan hejdas med rökstopp eller byte av arbetsmiljö. Därför är tidig upptäckt livsviktig. KOL är en orsak till för tidig död, och kan medföra kraftigt sänkt livskvalitet för de som drabbas.

Enligt Folkhälsorapporten 2023 orsakar KOL tre procent av sjukdomsbördan i Stockholms län, och den är vanligare hos den äldre delen av befolkningen. År 2021 hade 1,3 procent av befolkningen i Stockholms län en KOL-diagnos. Det är vanligare bland kvinnor än bland män, där 1,5 procent kvinnor jämfört med 1,1 procent män hade diagnosen år 2021. Kvinnor får oftare en svårare sjukdom med ett snabbare förlopp än män.

Det är dags att sätta ljuset på det stora mörkertalet. I en pågående forskningsstudie av svenskar i åldrarna 50–64 år hade 14 procent av männen och 10 procent av kvinnorna symtom som tyder på KOL.  En mycket stor andel, 93 procent, av de som uppvisade symtom, hade ingen KOL-diagnos. Detta visar på betydelsen av att öka kunskapen om sjukdomen, hos både allmänhet och inom vården.

Den vanligaste orsaken till KOL är tobaksrökning, och därför är åtgärder för att minska rökning och rökexponering i samhället viktiga för att minska nya fall av KOL.

KOL är en kronisk, obotlig sjukdom, men förloppet och prognosen kan förbättras. En tidig utredning med lungfunktionsscreening eller spirometriundersökning av personer med rökexponering eller andra riskfaktorer är ett sätt att fånga fler personer med tidig KOL. Vi behöver en vidareutveckling av primärvårdens kompetens kring lung- och luftvägssjukdomar. Detta kan ske genom fler astma- och KOL-certifierade mottagningar. En tidig diagnostisering möjliggör även riktade multiprofessionella stödinsatser så som fysioterapi, patientutbildning och regelbunden kontakt med astma ­KOL-sjuksköterska och dietist. Vidare innebär det en strukturerad uppföljning av lungfunktion, fysisk kapacitet och rökstatus med en fast vårdkontakt.  

Jag ställde tre frågor till ansvarigt regionråd.

1. Vad avser du göra för att förebygga KOL?

2. Mörkertalet för de i regionen som har KOL men saknar diagnos är mycket högt. Hur kan dessa siffror förbättras för att förhindra lidande och den förtida död som KOL kan medföra?

3. Hur tänker du kring en strukturerad uppföljning av de som har fått en KOL-diagnos?